Höjd skatt - HURRA

Plötsligt har det hänt någonting som känns revolutionerande. USA har bestämt sig för att höja skatten på olja. Pengarna skall gå till en fond för oljekatastrofer och sanering bland annat. Det som tidigare varit helt omöjligt är nu möjligt, men det tråkiga är priset.

Ja nu tänkte jag inte på besinpriset utan priset som krävts för ny medvetenhet. En oljekatastrof som just nu inte har något slut. Vi har alltså klarat av att borra på 1.500 meters djup men inte funderat på hur det skall kunna stängas. Ingen har frågat oljebolagen på riktigt och vi har alla glatt tankat våra bilar, flugit och använt plast utan att fråga, fundera på var, hur och när.

Det verkar som om vi inte förstår förrän allt ligger på vår egen tröskel. Inte jag heller, riktigt. Det är kanske människans begränsning att inte förstå utan att se eller känna, parat med en enorm kapacitet för att hitta på saker. Undrar vad som finns på min tröskel, nästan, kanske lite synligt som jag inte fattar.

Fattar du?

Katarina Scott

Vill du ha min kjol?

Kläder är kul. Varje dag har man möjlighet att uttrycka sin personlighet, förstärka det man känner för att visa upp just den dagen och i det sammanhanget. Men kläder kostar, inte bara pengar utan förgiftat vatten, koldioxidutsläpp och utarmade jordar. Bomull är den mest bekämpade grödan i världen. För att producera 1 kg bomull används 2 kg kemikalier. Bomull kräver även mycket vatten – i områden där vatten redan är en bristvara.

Fler och fler köper kläder i ekocertifierade material, en del märken satsar även på den etiska dimensionen och syr i Fairtrade-bomull. Köpte fler dessa – ofta lite dyrare kvalitetsplagg – skulle miljöbelastningen och det mänskliga lidandet minska. Fler bönder och fabriker skulle kunna ställa om sin produktion. Ett annat sätt är att byta kläder med varandra.

Den 27 maj äger Sveriges första Swishing-event rum på St: Gertrud i Malmö. Swishing är ett koncept från England som nu sprider sig över världen. Modeintresserade tar med sig sina kvalitetsplagg, skor och accessoarer till evenemanget, får dem poängbedömda och kan gå hem med de fynd de bytt till sig.

Ingen risk att behöva byta ett dyrt märkesplagg mot ett urtvättat linne alltså. Men stor chans till både givande ”shopping” och mingel. På Swishing-eventet – som är ett ideellt arrangemang av Ecostep.me som jag engagerat mig i – får man för en blygsam summa ekobubbel, tilltugg och en hållbar kasse från ABOB att bära hem sina fynd i.
Det här är det femte klädbytet jag är med på det senaste halvåret. Tidigare tre större arrangerade av ABF i Malmö, en arrangerad för 20 inbjudna kvinnor av en kollega. Min garderob har ständigt nya plagg och de jag inte använder rensas ut. Perfekt! Det känns dessutom skönt att de plagg som inte passar någon vid klädbytet hamnar hos humanitär organisation. Klädbyte kan vem som helst ordna. På jobbet, i fotbollsklubben, i tjejgänget.

På Swishingen är det fokus på kvalitetsplagg. Tanken med detta koncept – utvecklat av Futerra Sustainebility Communication Ltd i London – är att uppgradera klädbytet så att även de som har lite dyrare plagg blir intresserade. Konsekvensen kan bli att fler köper miljö- och etiska plagg som är dyrare, och byter dem när de tröttnat på dem eller vuxit ur dem. Målet är att den miljö- och människoförstörande klädproduktionen ska bytas ut mot en mera hållbar produktion.

Det händer tack och lov saker ganska snabbt nu i branschen. HM har lanserat en kollektion i ekobomull och återvunnen polyester. Righteous Fashion med eko/fairtrade-kläder vinner pris, Patagonia har sålt schyst producerade kläder länge…
Med klädbyte och genom att efterfråga miljömärkta plagg kan vi konsumenter skynda på processen. Och ha kul och spara pengar samtidigt. Less is more.

Catharina Rolfsdotter Larsson

På flera tusen meters höjd

Det går inte att undvika oljekatastrofen som syns i alla tidningar och TV. Det gör ont i hjärtat att se döende djur och fåglar inkletade i den svarta oljan och alla stränder som dränks. Sen är det allt som vi inte ser som bor på botten eller är för smått för att synas - död, lidande, förstörelse.

Vad är bästa sättet att undvika detta? Kanske borde alla och framför allt dessa (oftast män) som sitter långt bort i styrelserummen få en grep, stövlar och en plastpåse och gå ner och börja jobba. Det är som att fälla en bomb från flera tusen meters höjd. Långt nere händer det saker men jag flyger vidare. Landar i säkerhet någon annanstans och äter min middag, sover i min säng. Var finns konskekvensen? Vad finns insikten om någonting som varar längre än en kvartalsrapport? Med stor makt kommer också ansvar eller borde komma.

Undrar alltid vem som skriver manus också. För någon månad sedan var det mobiltelefoner som Svanberg pratade om och nu är det olja som man uttalar sig om med säkerhet.

Hoppas bara att det kommer någonting gott utav något så dåligt och ont, insikt, nya regler, ansvar. Kan vi lära oss?

Katarina Scott

Frihet på en cykel

Igår var jag ute och cyklade och jag kan tänka mig att en hel del som såg mig verkligen trodde att jag var "ute och cyklade".

Jag hade packat mina väskor och begav mig hemifrån vid åtta-tiden, lördag morgon. Det regnade. Mycket. Men frihetskänslan av att vara på väg, att cykla fram genom en nästan tom stad och att veta att jag hade sex, sju mil framför mig gjorde mig lycklig. Jag cyklade och sjöng och njöt av medvinden och av regnet.

Väl ute ur stan på landvägen genom Skåne såg jag hur bilisterna ruggigt betraktade mig där på min fullpackade cykel. Tomma vägar slingrade sig fram genom landskapet. Öppna vackra fält, doften från min barndom av nyplöjd åker, stillheten i skogen. Helt plötsligt hoppade en hjort fram strax framför cykeln, pulsen gick upp ett par slag, så nära har jag inte varit innan. Och kossorna som skrämde mig. Jag kom cyklande på en raksträcka och ser framför mig säkert 100 kossor som kommer springande i en stor flock mot vägen, med stora horn. Mellan mig och kossorna var det bara ett lite fånigt elstängsel. Jag trampade på lite fortare, några av korna sprang efter mig längs staketet, andra råmade påhejande i bakgrunden. Då steg pulsen också.

Blött var det med. Det blev ett bra test av utrustningen; regnkläderna höll alldeles utmärkt. Värre var det med vantarna. Eftersom det var rätt kallt också hade jag "regntäta", ganska varma vantar. Ett tag. Sen gick de att vrida ur. Eller cykelkedjan som hoppade av två gånger i uppförsbackarna; det måste åtgärdas. När jag nästan var framme insåg jag att jag var tvungen att cykla en liten omväg, mitträckesvägar är inte cyklingsbara. Till min egen förvåning kände jag att okej, det gör ju inget, några kilometer extra är väl bra. Så stark kände jag mig, både fysiskt och mentalt. Vilket ju är precis som det ska vara. Om jag ska klara av utmaningen jag tänker ge mig in på i sommar. Då kommer det att bli mycket mer härliga naturupplevelser, branta backar, regn och blåst, djur och framförallt mil.

Anna Johansson
Anna driver även bloggen www.egotrippen.se om stort och smått när det gäller cykling, livet, träning, motivation och inspiration.

”Mitt mål är att cykla från Malmö till Kebnekaise i sommar. Jag vill inspirera andra att det omöjliga är möjligt bara man tror på sig själv och inte glömmer bort att vägen till målet är det som gör resan värd.”

Medvetna val är inte alltid helt enkla, eller billiga.

De medvetna valen är inte alltid helt enkla, eller billiga. Oftast är det lätt att göra rätt, men ibland får man tänka i något som känns som hela livscykelanalyser. När man sen landat i ett hållbart val känns det å andra sidan så himla bra.
Jag flyttade nyligen för andra gången på ett år. Inte att rekommendera. När man flyttar och ska renovera är valen oändligt många. Vilket kakel, vilket kök, vilka väggfärger? Miljömärkningen Svanen känns då bra att ha som riktmärke, precis som när man köper tvättmedel eller annat till hushållet. Sen får man ta till det berömda karusell/gung-tänket. Ett Svanen-märkt kök är dyrare än de flesta andra i ungefär samma standard. Å andra sidan kan man kanske recycla något annat som står sig fint mot det nya köket.

Vår nya lägenhet hade en hel del garderober. Fula garderober med grå plastknoppar. Ett av sovrummen hade inga garderober alls, men å andra sidan fanns det överflödiga städskåp i köket som var på väg till tippen.
Lösningen, som blev en estetisk höjdare, var riktigt snygga tapeter på garderobsdörrarna och läckra knoppar från en butik på nya gatan. I sovrummet förvandlade en tapet med magnoliakvistar garderobsväggen till en oväntad fondvägg. En galet mönstrad tapet band ihop hallen med rummet intill genom att mattan där och garderobstapeten hängde ihop färgmässigt.

I slutet på renoveringen skulle det överflödiga badkaret åka till tippen. Det hade stått på takterrassen under vinterveckorna som vi renoverade och var nu utbytt mot ett badkar som passade i det nyrenoverade badrummet. Jag som hade längtat efter en vedeldad badtunna (för dyr och för tung) insåg att badkaret kunde byggas in i miljörätt lärkträ och funka som utebadkar!

Senaste hållbarhetstestet hemma var idag, när vi fick besked från möbelsnickaren hur mycket (mycket!) det skulle kosta att renovera fyra av våra tio älskade köksstolar i återvunnen teak som vi köpte för tio år sedan när vi bodde i Singapore. Alternativet var att köpa tio nya (dyrt), eller hitta tio begagnade och tillika hållfasta stolar (osannolikt). Stolarna representerar också något för vår familj, de har varit med och patinerats av vår vardag. Lite vackert faktiskt. Lite trendigt wabi sabi – den japanska hyllningen till imperfektionen och känslan i ett hem.

Catarina Rolfsdotter-Jansson
Catarina frilansjournalist, författare, föreläsare och moderator med hållbar livsstil som specialområde. Hon undervisar även i yoga:
"Jag vill inspirera till att se möjligheter istället för hinder, till att inse att livsglädjen ökar när man gör det man kan för att skapa en bättre framtid"
www.rolfsdotter.se

Kina blir grönt?

Tillsammans med morgonkaffet i lördags läste jag en intressant artikel i Sydsvenskan skriven av Ola Wong. Om någon undrar åt vilket håll det blåser ska man kolla in Kinas monter i Shanghai. Nu tänker man bli störst på hållarbar teknik! När världens största producent av varor svänger in på vägen vad händer då? Tänk utveckling av teknik, produkter, patent, maskiner, alla jobb och kunskapen.

Det handlar om var de bästa framtida affärerna finns och vad som måste göras. Kina är världen största utsläppare av växthusgaser. De sitter med stora miljöproblem och en växande befolkning som vill leva gott. Problem och lösningar. Problem driver lösningar. Det är värt att fundera en stund över vad detta betyder och hur vi vill hänga med. Vem stöttar våra gröna entreprenörer, och idéskapare. Vad händer när ingen tillverkning finns kvar i Sverige och ingen kan tillverka eller producerar något. Hur påverkar vi då?

Läs och begrunda!
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article869094/Kinas-miljotank-chockar-omvarlden.html

Katarina

Inget vet vart

Jag har alltid undrat vart pengarna som man betalar till inköpsrätter tar vägen. Har till och med kontaktat både Naturskyddsföreningen och andra experter för att få svar. Men inte lyckats. Idag fick man en del av svaret. Eller iallafall framtidens svar.
Pengarna kan mycket väl gå till nya kolkraftverk.
Hur tänker de? I ett slag förlöjligar man alla goda intentioner och krafter. Undrar hur man rättfärdigar de här tokerierna eller man bara hänvisar till order, system, han sa, jag bestämmer inte? En sak är säker att det handlar inte om sunt förnuft. Så det är väl dax att vi ser oss om efter alternativ som verkligen fungererar. Förslag?

Katarina

Miljöaktuellt: Så blir gröna EU-pengar smutsiga kolkraftverk
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.317414/sa-blir-grona-eu-pengar-smutsiga-kolkraftverk

Varför ecostep?

Livet överraskar eller kanske överrumplar oss med alla små futtiliteter. De väller över en och kräver uppmärksamhet.
Var är min mössa?
Mjölken är slut!
Mail, räkningar, läsa av elen....

Vart tog det stora vägen? Drömmar om stordåd och hjälteinsatser. Den där tonåriga energin och kraften som ska rädda världen. Om jag inte räddar hela världen nu så är det inte lönt... pjatt...
Livets små futtiliteter och små steg - om vi fixar några av dem då. De små stegen, många små steg, tillsammans med andra. Det är kul att vara med andra!
Kanske kan man vara en liten hjälte, pyttlite varje dag!
2 liter ekomjölk?

Katarina Scott
Katarina initiativtagare till ecostep.me tillsammans med Lars Mattiasson. ursprungligen ekonom men numera mest projektledare och projektutvecklare inom hållbarhet och kultur.
"Jag vill driva både idéer och det konkreta arbetet framåt. Det finns en otrolig energi i människor och samarbeten. Det gör mig glad och förhoppningsfull."

Ett nytt steg - en blogg!!

Det tar sin tid med allt så de små stegens princip gäller även här. Nu har ecostep.me en blogg. Här kommer vi från ecostep skriva samt olika gästbloggare.

Stort tack till Niklas som är vår webb wiz ;-)
Katarina - ecostep.me