onsdag 20 oktober 2010

Toppchefer för frid och fred


Malmö har placerat sig på den internationella kartan som en av de städer i världen som är världsbäst på hållbar utveckling. Det är troligen därför kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu är nominerad till priset World Mayor. Det ondgör sig hans rival Anja Sonesson (M) över i Sydsvenskan. Hon menar att Malmö är en för segregerad stad för att stadens ledare ska få ett sådant pris.

Så ställs åter det ena benet av hållbar utveckling – den ekologiska – mot en av de andra – den sociala. Mitt emellan ligger den ekonomiska. Detta har en stark samling näringslivstoppar i Malmö, däribland Dan Olofsson och Percy Nilsson, insett och stöttar ett program i Malmös skolor för att stoppa våldet. Det skjuts och hotas, bilar sticks i brand och domare avgår efter hot. Näringslivstopparna stöttar Thomas Magnusson och Thomas Carlson, med stiftelsen Non-Violence Project Scandinavia som vill göra Malmö till en av de tryggaste städerna i Europa. Grunden för projektet lade konstnären Sonja Söderberg, änka efter Erik Söderberg, huvudägare i investmentbolaget Ratos.

Non-Violence Project Scandinavia representerar Non-Violence Project Foundation i Skandinavien. Non-Violence Project Foundation, som är en del av Get the Point Foundation, är verksam på fyra kontinenter och har rönt stora framgångar internationellt med sina ungdomsinitiativ inom utbildning, ledarskap och socialt förändringsarbete. De utbildningar som stiftelsen bedriver har hittills involverat drygt 5 miljoner ungdomar runt om i världen och stiftelsen har vunnit ett 70-tal priser för best practise.

Målet är att fleråriga utbildningar av lärare ska genomföras i konfliktlösning och antivåld i stadens alla 40 skolor. Erfarenheter från Dan Olofssons satsning på aidsprevention i skolor i Sydafrika – Star for Life – som Tomas Magnusson och hans hustru Zaiga Magnusson drivit – ligger som grund för arbetet tillsammans med input från projektet ”Get the point”. Symbolen för arbetet är Reuterswärds världsberömda knutna pistol, som varje skola som deltar får en kopia i glasfiber av. Reuterswärds första pistol-staty står för övrigt i Malmö. Den placerades utanför Börshuset före pistolen utanför FN-byggnaden i New York.

Hittills har fem skolor i Malmö deltagit. Dan Olofsson, ägare av Sigma och Epsilon, har satsat 100 000 kr för att genomföra projektet på sin gamla skola – Augustenborgsskolan. HSB Malmö ska satsa lika mycket på en annan skola. Grundaren och ägaren av konsultföretaget Qeep stöttar arbetet på sina barns skola i Limhamn. Med flera.

En viktig kväll för att lyfta arbetet var kvällen då John Lennons 70-årsdag firades på Swedbank Stadion med Anna Bergendahl, Willie Crafoord och Janne Schaffer. Höjdpunkten i konserten var 174-kören, en kör med ett barn från varje nationalitet som bor i Malmö. På scen berättade Thomas Magnusson om hur byggherren Percy Nilsson i februari upplåter sin Malmö Arena för 12 000 elever till en gratiskonsert som en del i antivåldsprojektet.

Filantropi är inne, rapporterar omvärldsanalytiker. Gates är inte ensam. Betydelsen av att näringslivschefer satsar på att alla barn ska respektera varandra kan inte underskattas. Säkert är det även bra för business. För vem vill satsa i en stad där våldet grasserar?

Catharina Rolfsdotter-Jansson

torsdag 14 oktober 2010

Hur tänkte ni Canon eller Konsten att returnera


Ibland är det svårt att leva som man lär. För ett tag sedan bytte vi skrivare och nu kan jag bara beställa toner från Canon. Stora kasetter är det också. Så långt är väl allt väl men när de ska bytas har man två val. Släng i soptunnan eller returnera dem. Det senare är att fördra egentligen eftersom det finns rester av färg och de kan återanvändas.
Sagt och gjort nu startar operation returnering. Först måste man läsa igenom hela den lilla broschyren som fanns med och sedan leta sig in på sidan. Väl där blir man medlem och då kan man börja. Först väljer man skrivare, sedan skriver man in vad toner heter allt med hela artikelnummer mm, sedan gör man det en gång till eftersom när man har flera (färg…) så gör man det igen fyra gånger. Nu kan jag beställa en kartong som DHL levererar efter ca två veckor. Idag har jag lyckats sätta ihop världens största kartong till fyra bottenskvalpande tonerkassetter.

Nu ska jag beställa en ny frakt av DHL som ska hämta upp paketet hemma hos mig och då måste jag vara ....hemma. Med DHL kan man heller inte sätta en tid. De fungerar ungefär som en hantverkare. Jag kommer någon gång på morgonen vilket betyder kl 13. Men för saken skulle ska jag göra ett försök. Under tiden står världens största kartong och tar upp plats.

Jag vet inte om jag kommer lyckas med detta? Kommer jag klarar av att beställa en frakt? Kommer jag hitta en tid när DHL kan hämta och kommer jag kunna vara hemma. Tänker lite på och vad det kostar i tid,frakterna. pengar, miljö.

Soptunnan ligger frestande nära, det här var krångligt. Hur tänkte ni Canon eller vill ni inte ha returer på riktigt?

Katarina

fredag 1 oktober 2010

Blandat är bra och vänlighet smittar


I efterdyningarna av valet i Sverige är det intressant att djupdyka i den amerikanska smältdegel som New York är. Efter tre dagar i min forna hemstad är jag energifylld av alla multikulti-möten. Här är det så tydligt att blandat är bra och att det finns utrymme för individer från alla världens hörn. Vad är amerikanskt? Inte är det den ultrakonservartiva Tea Party-rörelsen, snarare vad taxichauffören från Egypten förmedlade under en av mina resor: "Här kan jag leva mitt liv och ta chansen när den kommer." I New York är man först och främst människa, var man kommer ifrån är mindre intressant än i Sverige.

Taxibilarna är fortfarande gula, men många av dem går nu främst på el sedan borgmästare Bloomberg förespråkar hybriddrift på de gula farorna. Luften är bättre, även gatorna är mer välstädade. Bloomberg har gjort mycket för miljön i staden. Hoppingivande många cyklar numera på stadens cykelstråk som blir fler och fler.

Runt hörnet från där jag för tillfället bor står en fd skolbuss parkerad. I den bor Bob Votruba, 55. Han sålde sina två företag för cirka tre år sedan efter att ha blivit så illa berörd först av 9/11 och sedan av skolmassakern på Virginia Tech där 32 människor blev nedskjutna att han bestämde sig för att göra något. Resultatet blev kampanjen One Million Acts of Kindness. Bob kör runt sin buss i hela USA och föreläser om vänlighet på skolor. Hans tes är att vi har tappat bort den gamla goda vänligheten och han uppmanar alla att både agera vänligt och att tänka vänliga tankar om människor vi möter dagligen. Gör vi ständigt detta är det inga problem att komma upp i den miljon vänliga handlingar som är hans mål att varje skolbarn ska göra. Det blir 50 om dagen om man slår ut det pa 55 år.

Bobs websida och roadtrip har fått massor av uppmärksamhet, även utanfor USA. Han bor i bussen tillsammans med sin hund Bogart och lever av besparingar och donationer. Människor är mycket snälla mot honom, berättar han, ger honom både mat och husrum. Och han säger att han mår fantastiskt. Det är inte svårt att tro honom.

På hans buss skriver människor budskap på massor av språk. Man kan ta en av hans stickers och lämna en donation. På sajten har 10 000 personer berättat om sin vänliga handling eller tanke.
"Var den förändring du vill se i världen" sa Gandhi en gång. Vänlighet smittar.


Catharina Rolfsdotter