måndag 28 februari 2011

Vad får du i din cocktail?


Det finns idag cirka 130 000 kemikalier ute på marknaden. Vi får i oss dem via luft, vatten och kontakt med vår hud. Kombinerat med de rester av bekämpningsmedel vi sväljer i maten blir det en kraftfull cocktail. På senare år har vi mer och mer börjat inse att flera av dessa kemikalier är mycket farliga för oss. Som de mjukgörande ftalaterna, som är hormonstörande. Många av kemikalierna är dessutom bioackumulerande, de lagras i våra kroppar och förs över till våra barn.

Hur skyddar man sig då som privatperson? Producenter känner möjligen till giftighet och gränsvärden per kemikalie. Men de vet inte vad som händer när gifterna blandas med varandra i vår hud och i vår lever, som till exempel olika bekämpningsmedelsrester i frukt och grönt. Årligen fastnar en stor mängd i stickprovskontroller vid gränsen, men när partiet är kontrollerat är varorna i regel redan sålda och uppätna. Det allra enklaste sättet att skydda sig är givetvis att köpa ekologiska livsmedel. När inga gifter har används, kan det inte heller finnas några rester. Skeptikern menar då säkert att det visst hittats rester, som i ett fall för några år sedan i morötter. Visst finns det fuskare i alla branscher, misstag görs. Men med de kontroller som de ekologiska instanserna gör är risken lite att få i sig bekämpningsmedel i ekologiska livsmedel.

Till kemikalier i hud- och hårvårdsprodukter kan man förhålla sig på liknande sätt. Huden är vårt största organ, det vi smörjer på den tas upp och påverkar vår hälsa. Därför hör knappast misstänkt hormonstörande parabener (konserveringsmedel) hemma i vår hudkräm, eller den hudretande tensiden sodium laureth sulfat i vårt schampo eller duschkräm. Kemikalierna som är farliga för vår hälsa är ju även skadliga för den biologiska mångfalden. Som antibakteriella triklosan i tandkrämen. Triklosan är klassat som mycket farligt för vattenlevande organismer och kopplingar har påvisats till cancer.

Det har blivit betydligt lättare att hitta miljömärkta hygienprodukter i butikerna. Vill man gå ännu längre köper man helt ekologiska produkter, som man hittar i hälsofackhandeln. Samma förhållningssätt gäller för rengöringsmedel. De flesta är nu miljömärkta, men inte behöver man egentligen så många specialprodukter för att städa. Det mesta blir rent med såpa och diskmedel, produkter som inte innehåller miljöskadliga ämnen. För även om en städprodukt är miljömärkt, betyder det ju inte att den inte belastar miljön. Märkningen betyder i regel att den är det miljöbästa alternativet och att produkten uppfyller vissa minimikrav.

När det gäller kläder får vi i oss massor av gifter via huden om vi inte köper eko eller second hand. Gifterna kommer dels från bekämpningsmedel som används vid odlingen av bomull, dels från färgningen. Rör det sig om plagg för utomhusbruk är tunga kemikalier ofta använda för impregnering. Sätt aldrig ett nytt oekologiskt plagg på dig utan att tvätta det först, speciellt inte på barn.

I hushållet kan man skydda sig genom att inte använda stekspadar i plast, genom att undvika teflonbeläggningar på stekjärn (vissa tester visar att de avger giftig gas når uppnår en temperatur på cirka 300 grader) och att inte dricka och förvara mat i plastförpackningar som endast är ämnade för engångsbruk. Plasten kan släppa ifrån sig gifter vid upprepad användning.

Margot Wallström kämpade länge och väl för att få en genomlysning av kemikaliefrågan i EU och för att skapa det gemensamma regelverket REACH. REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and restriction of Chemicals) är en EU-förordning gällande kemikalier. Förordningen började gälla i juni 2007 och den innebär att alla kemikalier som överstiger 1 ton i vikt och som antingen produceras inom EU eller importeras måste testas i avseende på hälso- samt miljöaspekter. För vissa i synnerhet toxiska kemikalier gäller reglerna oavsett volym, och för andra mycket toxiska kemikalier krävs särskilt tillstånd av den europeiska kemikaliemyndigheten (t ex cancerframkallande ämnen).

Men hur gör man då som företagare? Kemikalieinspektionen har en ” Reach-upplysning” med uppgift att ge vägledning i fråga om ansvar och skyldigheter enligt Reach-förordningen. Nu lanseras metoden Toxic Footprint, som ska hjälpa företag att kartlägga, prioritera och åtgärda sina egna giftiga fotavtryck. Bakom metoden står Kemikalieinspektionens f.d. generaldirektör Ethel Forsberg och konsultföretaget U&W där hon numera är verksam. Forsberg menar att lagstiftningen och politiken på det här området inte räcker på långa vägar. Det behövs mer marknads- och konsumentdriven minskning av farliga kemikalier, precis som inom klimatområdet.

Det låter lovande. Vem vill inte välja vad man får i sig i sin cocktail?

fredag 18 februari 2011

Senna aldrig!!


Inte nu jag gör det sen!

Den stående frasen i en tonårsförälders liv eller faktiskt i allas våra liv. Det är lätt att skjuta upp saker eller hur. Deklarationen sista dagen, en månad innan bikinidax, snabbmaten som blev istälelt för att man hade handlat och lagat, listan är oändlig. Mig själv inkluderad och ju tråkigare ju senare. I efterhand sitter man och förbannar sig själv för att man inte gjorde tidigare…

De senaste månaderna har jag haft stor anledning till att fundera över detta på ett personligt plan. Vad är ok att skjuta upp eller helt enkelt ta bort och vad är viktigt att göra nu. Om man granskar detta ur en logisk synvinkel så kan man ju göra sin värdering utifrån konsekvens. Stor konsekvens gör det genast och liten … inte så noga. Detta fungerar nog fram till en viss punkt som oftast handlar om tid. Långt bort och nu nära. Och min personliga värdering om vad som är viktigt.

Vid nyår drabbades min mamma av stroke och plötsligt har livets viktigheter kastats om. I väntan på besked om liv eller död ser man allt på annat sätt. Glasögonen och boken som ligger på bordet som väntar på nästa läsestund blir som ett sår. Nattlinne och kläder, pågående projekt och de saker som man vill prata om. Hur var det egentligen? Varför då? Vad händer nu!!

Mamma överlever men måste börja om på nytt och tillsammans måste vi i familjen kämpa oss fram. Vissa viktigheter blir futtiga och kastas undan, andra blir tydligare och svårare. Nu återupptäcker vi också små saker som bär genom dagarna. Kramar, pussar, en hand genom mitt hår och ett skratt i våra försöka att hitta tal och bokstäver. Vi återupptäcker alla barnsånger och lägger tid varje dag på ”lilla snigel” Det är roligt! Min pappa växer och deras gemensamma kärlek blir tydlig och stor. Många vänner kommer tillbaka och band återknyts i den svåra stunden.

Där hittar vi också det viktigaste. Den goda viljan och kärleken. Det som vi inte får göra sen – senna – senna aldrig med att tala om och vårda det goda. Berätta om din kärlek och din vänskap. Agera med omtanke om de som finns omkring dig. Förlåt dig själv för andra förseningar men gör detta. Tänk långt och kort samtidigt för det vi inte gör nu i det korta slår oss med hammare om ett tag.

Senna aldrig med det viktigaste!

Katarina Scott

Vad gör dig lycklig – egentligen?


Vi behöver påminna oss själva då och då. Påminna oss om vad som EGENTLIGEN gör oss lyckliga. Vad som gör oss nöjda, fyllda med ro och tillförsikt. Undersökningar visar att det är liknande saker för människor i hela världen och lyckoforskare visar att vår lycka bara ökar upp till en viss inkomstnivå.

För ibland tappar man bort sig. Man strävar, stretar och bränner ut eller bränner fast sig i arbete för att nå högre status och högre lön. Man rusar på utan att reflektera åt vilket håll man springer. När framtidshoten sköljer över oss är det lätt att borra ner sig ännu mer i arbete och konsumtion för att slippa tänka på vad det är för samhälle vi lämnar efter oss till barn och barnbarn. Vi avhänder oss i brådskan vårt ansvar med en hänvisning till att alla andra också flyger kors och tvärs och konsumerar varor som är producerade utan miljö- eller människohänsyn.

När är du som lyckligast? Känner mest ro och tillförsikt? De flesta svarar: När jag är ute i naturen. Naturen har en dokumenterat läkande kraft. Patienter som är opererade tillfrisknar snabbare när de får ett rum med utsikt över grönska än mot en stenvägg. Utbrända kommer tillbaks till livet när de får peta i jorden.
Vi kan leva våra liv i bilar, i flygplan, på restauranger och framför bildskärmar. Men det är i naturen vi hör hemma. Den är gratis. Men att bevara den kostar. Det kostar eftertanke. Det kostar att vi reflekterar över begreppet tillväxt. Kan vi verkligen fortsätta konsumera som vi gör? Fler och fler börjar ifrågasätta hur vi ser på tillväxt. Kan den vara hållbar?

Tim Jackson är professor vid Surreyuniversitetet, Storbritannien, sitter i den brittiska regeringens oberoende hållbarhetskommission och har skrivit rapporten Prosperity without growth, vilket också blivit en bok, Välfärd utan tillväxt, nyss utkommen på svenska på Ordfront förlag. Ekonomisk tillväxt är grunden för de flesta moderna samhällen. Inte minst i tider av ekonomisk kris satsas stora resurser på att ”få hjulen att rulla”. Men är det ekologiskt hållbart att fortsätta konsumera mer och mer för varje år? Nej, svarar Jackson. Den 7 februari föreläste han på Malmö högskola. Den största hörsalen var överfull, åhörarna fick trängas på golvet, till och med bakom Jackson.
”Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har på grejor vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående på människor som vi inte bryr oss om”, menar Tim Jackson. Jackson utmanar tillväxtparadigmet och ger visioner av hur ett ekologiskt hållbart och, som han ser det, mer mänskligt samhälle skulle kunna organiseras. Se Tim Jacksons korta föreläsning på TED-talks:
http://www.ted.com/talks/lang/eng/tim_jackson_s_economic_reality_check.html

Mitt sätt att förhålla mig till tillväxt och välstånd är att ständigt stanna upp och reflektera. Vill jag detta? Behöver jag detta? Där är yogan, som jag undervisar i, ett ypperligt redskap. När jag ger min föreläsning ”Hur hållbar är du?” använder jag yogan som ingång till kortare reflektioner över drivkrafter och val. En promenad vid havet funkar lika bra som yoga. Den är gratis, men ger inre vinster.
Vad gör dig lycklig? Egentligen.

Catharina Rolfsdotter-Jansson