Smygträna på jobbet

Det var inte så länge sedan vi gick över savannen, dagarna i ända. Ruschade ibland efter, eller från ett djur. Satt vi så satt vi på huk. Nu sitter vi svenskar större delen av vår vakna tid på stolar eller i soffor. Vi sitter vid frukostbordet, i bilen, på jobbet och sen i soffan. Trots att vi kanske hurtar iväg och tränar några gånger i veckan kan träningens positiva effekter enligt TV-aktuella sjukgymnasterna Britta Balkfors och Jenny Kroon förtas av allt stillasittande.

Fysisk aktivitet och stillasittande har hittills betraktats som två ytterligheter av samma beteende. Nyligen publicerade studier visar dock att längre stunder av stillasittande, oberoende av övrig fysisk aktivitet, är starkt kopplade till såväl fetma, diabetes, metabola syndromet, hjärt–kärlsjukdom, cancer som förtida död (Läkartidningen nr 9). Sambanden ses oberoende av BMI.

Vardagsmotionen är nyckeln till både psykiskt och fysiskt välmående. När vi rör på oss får kroppen möjlighet att skölja ur resterna av stress ur systemet genom att vår cirkulation ökar. När vi sitter stilla rostar kroppen bildligt talat ihop, precis som en bil som aldrig används och lämnas ute i regn och rusk.

Det är lätt att avfärda klämkäcka tips som att ta trapporna, kliva av bussen några hållplatser tidigare, att placera kopiatorn så långt bort man kan från sitt skrivbord osv. Men den forskning som sjukgymnasterna Balkfors och Kroon refererar till visar att även de till synes små rörelserna vi gör under dagen gör mycket stor skillnad för vår hälsa.

”Vi närmar oss nu ett paradigmskifte, där vi inte enbart kan ta hänsyn till hur fysiskt aktiva vi är och hur många gånger vi motionerar i veckan” skriver professor Mai-Lis Hellénius i Läkartidningen nr 40.

Att skaffa höj- och sänkbart skrivbord gör skillnad, att ställa sig upp när man pratar i telefon, att skaffa tjänstecykel så att man kan cykla mellan mötena, att gå eller cykla till och från jobbet. Balkfors och Kroon visar i sin bok "Smygträning för stillasittare" att man även kan träna när man måste sitta, som på konferenser och i möten, eller vid sitt eget skrivbord. Man kan:

- Sitta och knipa med skinkorna (sätesmuskler).
- Böja underbenen bakåt under stolen och pressa allt man kan uppåt/bakåt (baksida lår).
- Sträcka ett ben i taget framåt och spänna det under bordet (framsida lår).
- Lägga underarmarna på bordet och pressa den neråt (triceps).
- Lägga underarmarna under bordet och pressa uppåt (biceps).
- Pressa händerna mot bordet och spänna magen och axelpartiet.

Allt detta kan man göra utan att någon märker det, vilket gör det möjligt att smygträna nästan var som helst. Som bonus håller man sig vaken på tråkiga möten och får mer syre till hjärnan när man ska skriva något omfattande eller ta sig igenom svåra beslut. Lägg till lite axelrull, djupandning och nacktöj så stelnar kroppen inte till och du undviker att effekterna av dina träningspass minskar.

Att röra på sig regelbundet är viktigare än att röra på sig intensivt mer sällan. Det kan vara en skön ingång till mer motion för dem som inte gillar gym eller annan organiserad träning.

Less kan vara more så länge det är ofta.

Catharina Rolfsdotter Jansson

Toppchefer för frid och fred

Malmö har placerat sig på den internationella kartan som en av de städer i världen som är världsbäst på hållbar utveckling. Det är troligen därför kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu är nominerad till priset World Mayor. Det ondgör sig hans rival Anja Sonesson (M) över i Sydsvenskan. Hon menar att Malmö är en för segregerad stad för att stadens ledare ska få ett sådant pris.

Så ställs åter det ena benet av hållbar utveckling – den ekologiska – mot en av de andra – den sociala. Mitt emellan ligger den ekonomiska. Detta har en stark samling näringslivstoppar i Malmö, däribland Dan Olofsson och Percy Nilsson, insett och stöttar ett program i Malmös skolor för att stoppa våldet. Det skjuts och hotas, bilar sticks i brand och domare avgår efter hot. Näringslivstopparna stöttar Thomas Magnusson och Thomas Carlson, med stiftelsen Non-Violence Project Scandinavia som vill göra Malmö till en av de tryggaste städerna i Europa. Grunden för projektet lade konstnären Sonja Söderberg, änka efter Erik Söderberg, huvudägare i investmentbolaget Ratos.

Non-Violence Project Scandinavia representerar Non-Violence Project Foundation i Skandinavien. Non-Violence Project Foundation, som är en del av Get the Point Foundation, är verksam på fyra kontinenter och har rönt stora framgångar internationellt med sina ungdomsinitiativ inom utbildning, ledarskap och socialt förändringsarbete. De utbildningar som stiftelsen bedriver har hittills involverat drygt 5 miljoner ungdomar runt om i världen och stiftelsen har vunnit ett 70-tal priser för best practise.

Målet är att fleråriga utbildningar av lärare ska genomföras i konfliktlösning och antivåld i stadens alla 40 skolor. Erfarenheter från Dan Olofssons satsning på aidsprevention i skolor i Sydafrika – Star for Life – som Tomas Magnusson och hans hustru Zaiga Magnusson drivit – ligger som grund för arbetet tillsammans med input från projektet ”Get the point”. Symbolen för arbetet är Reuterswärds världsberömda knutna pistol, som varje skola som deltar får en kopia i glasfiber av. Reuterswärds första pistol-staty står för övrigt i Malmö. Den placerades utanför Börshuset före pistolen utanför FN-byggnaden i New York.

Hittills har fem skolor i Malmö deltagit. Dan Olofsson, ägare av Sigma och Epsilon, har satsat 100 000 kr för att genomföra projektet på sin gamla skola – Augustenborgsskolan. HSB Malmö ska satsa lika mycket på en annan skola. Grundaren och ägaren av konsultföretaget Qeep stöttar arbetet på sina barns skola i Limhamn. Med flera.

En viktig kväll för att lyfta arbetet var kvällen då John Lennons 70-årsdag firades på Swedbank Stadion med Anna Bergendahl, Willie Crafoord och Janne Schaffer. Höjdpunkten i konserten var 174-kören, en kör med ett barn från varje nationalitet som bor i Malmö. På scen berättade Thomas Magnusson om hur byggherren Percy Nilsson i februari upplåter sin Malmö Arena för 12 000 elever till en gratiskonsert som en del i antivåldsprojektet.

Filantropi är inne, rapporterar omvärldsanalytiker. Gates är inte ensam. Betydelsen av att näringslivschefer satsar på att alla barn ska respektera varandra kan inte underskattas. Säkert är det även bra för business. För vem vill satsa i en stad där våldet grasserar?

Catharina Rolfsdotter-Jansson

Hur tänkte ni Canon eller Konsten att returnera

Ibland är det svårt att leva som man lär. För ett tag sedan bytte vi skrivare och nu kan jag bara beställa toner från Canon. Stora kasetter är det också. Så långt är väl allt väl men när de ska bytas har man två val. Släng i soptunnan eller returnera dem. Det senare är att fördra egentligen eftersom det finns rester av färg och de kan återanvändas.
Sagt och gjort nu startar operation returnering. Först måste man läsa igenom hela den lilla broschyren som fanns med och sedan leta sig in på sidan. Väl där blir man medlem och då kan man börja. Först väljer man skrivare, sedan skriver man in vad toner heter allt med hela artikelnummer mm, sedan gör man det en gång till eftersom när man har flera (färg…) så gör man det igen fyra gånger. Nu kan jag beställa en kartong som DHL levererar efter ca två veckor. Idag har jag lyckats sätta ihop världens största kartong till fyra bottenskvalpande tonerkassetter.

Nu ska jag beställa en ny frakt av DHL som ska hämta upp paketet hemma hos mig och då måste jag vara ....hemma. Med DHL kan man heller inte sätta en tid. De fungerar ungefär som en hantverkare. Jag kommer någon gång på morgonen vilket betyder kl 13. Men för saken skulle ska jag göra ett försök. Under tiden står världens största kartong och tar upp plats.

Jag vet inte om jag kommer lyckas med detta? Kommer jag klarar av att beställa en frakt? Kommer jag hitta en tid när DHL kan hämta och kommer jag kunna vara hemma. Tänker lite på och vad det kostar i tid,frakterna. pengar, miljö.

Soptunnan ligger frestande nära, det här var krångligt. Hur tänkte ni Canon eller vill ni inte ha returer på riktigt?

Katarina

Blandat är bra och vänlighet smittar

I efterdyningarna av valet i Sverige är det intressant att djupdyka i den amerikanska smältdegel som New York är. Efter tre dagar i min forna hemstad är jag energifylld av alla multikulti-möten. Här är det så tydligt att blandat är bra och att det finns utrymme för individer från alla världens hörn. Vad är amerikanskt? Inte är det den ultrakonservartiva Tea Party-rörelsen, snarare vad taxichauffören från Egypten förmedlade under en av mina resor: "Här kan jag leva mitt liv och ta chansen när den kommer." I New York är man först och främst människa, var man kommer ifrån är mindre intressant än i Sverige.

Taxibilarna är fortfarande gula, men många av dem går nu främst på el sedan borgmästare Bloomberg förespråkar hybriddrift på de gula farorna. Luften är bättre, även gatorna är mer välstädade. Bloomberg har gjort mycket för miljön i staden. Hoppingivande många cyklar numera på stadens cykelstråk som blir fler och fler.

Runt hörnet från där jag för tillfället bor står en fd skolbuss parkerad. I den bor Bob Votruba, 55. Han sålde sina två företag för cirka tre år sedan efter att ha blivit så illa berörd först av 9/11 och sedan av skolmassakern på Virginia Tech där 32 människor blev nedskjutna att han bestämde sig för att göra något. Resultatet blev kampanjen One Million Acts of Kindness. Bob kör runt sin buss i hela USA och föreläser om vänlighet på skolor. Hans tes är att vi har tappat bort den gamla goda vänligheten och han uppmanar alla att både agera vänligt och att tänka vänliga tankar om människor vi möter dagligen. Gör vi ständigt detta är det inga problem att komma upp i den miljon vänliga handlingar som är hans mål att varje skolbarn ska göra. Det blir 50 om dagen om man slår ut det pa 55 år.

Bobs websida och roadtrip har fått massor av uppmärksamhet, även utanfor USA. Han bor i bussen tillsammans med sin hund Bogart och lever av besparingar och donationer. Människor är mycket snälla mot honom, berättar han, ger honom både mat och husrum. Och han säger att han mår fantastiskt. Det är inte svårt att tro honom.

På hans buss skriver människor budskap på massor av språk. Man kan ta en av hans stickers och lämna en donation. På sajten har 10 000 personer berättat om sin vänliga handling eller tanke.
"Var den förändring du vill se i världen" sa Gandhi en gång. Vänlighet smittar.


Catharina Rolfsdotter

Behåll semesterkänslan!

Svårt att få upp tempot efter semestern? Svårighet att hålla många bollar i luften som du galant klarade i våras? Se det som ett tecken. Ett gott tecken. Under ledigheten ger vi oss tid att njuta i nuet. Om det är med ett glas rosé, en skogspromenad eller museitur i Barcelona är egalt. Du är där. Inte på språng till nästa upplevelse.

Hitta de stunder av närvaro du hade under din ledighet och analysera dem. Hur mådde du? Vad gjorde du? Eller viktigast av allt: Vad gjorde du inte? Vi är inte skapta för att ständigt utan paus hantera så mycket information i högt tempo som vi gör. Då missar vi att njuta av nuet, även om det känns bra att vara busy, att prestera.

Det finns alltid tid för att vara i nuet. Andningen är dörren dit. Testa att ta några riktigt djupa andetag och vara fokusera helt på något som ger dig njutning. Gör det när du äter, när du älskar, när du går i en grön park, när du lyssnar på ditt barn. Gå in i upplevelsen till 100%. Strunta i att ha splittrad uppmärksamhet i de minuterna. Slå av autopiloten och slå på din fulla närvaro. Hur smakar det? Luktar det? Hur känns huden?

På kontoret kan du göra det med stängda ögon en stund då och då. Lättare är det om du byter ställning. Kanske står upp om du annars alltid sitter, eller sitter om du annars står. Eller om du kan, lägg dig ner en stund på golvet när du kommer hem och släpp taget några minuter. Tänk dig bort till din favoritplats i naturen och bara följ din djupa andning in och ut.

När man väl börjat blir det en ljuvlig vana. Som att ha minisemester hela året. När man vill. En bieffekt är att man blir mera lugn och fokuserad efteråt. Kanske till och med bättre på att känna efter vad man egentligen vill och känner så att man slipper hamna i för hysteriskt arbetstempo.

Catarina Rolfsdotter-Jansson

Återvinn plasten eller drunka

I Aftonbladet debatt miljö finns en artikel om plast av Hans Stråberg och Henrik Sundström, Återvinn plasten eller drunkna i den. Artikeln tar upp vårt användande av plast och vår oförmåga att återvinna denna ändliga resurs. Företag idag skriker efter plastsopor för att kunna tillverka det som vi konsumenter frågar efter. Vi vill ha produkter som är tillverkade av gamla saker - återvunna. Vad är det som saknas?? Varför klarar vi inte av problemet? Hallå!!!!!!!

Samtidigt som vi ropar efter sopor hamnar otroligt mycket av denna numera efterfrågade råvara på soptippen, i våra kommuners brännugnar och i havet. Plast bryts inte ner, men den kan brinna och finfördelas till små partiklar.

Malmö, min egen hemstad har ingen sopsortering för hushåll. Vill man sortera gör man det på eget bevåg och tar sig till en återvinningsstation. Däremot har vi en fin anläggning för förbränning av sopor som blir energi. När soporna inte räcker kan man köpa sopor från andra ställen som då inte heller behöver sortera eller återvinna. Det finns inget incitament för Malmö att sortera för då förstör man sin investering i att bränna istället.

Det finns en rörelse som heter Cradle-2-Cradle. Den handlar om att vi ska få allt att bli cirklar, dvs kretslopp. Det enklaste är mat. Vi bereder jorden, sår, odlar, äter, bajsar och detta blir gödsel eller vi slänger mat som blir kompost som blir gödsel. Gödsel kommer i jorden tillför näring och det blir en cirkel.
De flesta av våra varor tillverkas enligt linjeprincipen. Vi tar råvaror, förädlar och tillverkar något, använder och sedan slänger vi dem - sopor. Inget kommer tillbaka. Till slut undrar man var råvarorna ska komma från. Men skit i det! Vi har och de som kommer sen får skylla sig själva eller?

För att saker skall bli cirklar måste de vara delbara och återvinningsbara. Din stol måste vara rent trä, metallen skall kunna tas bort, tyget osv... Inga ämnen som gör någonting giftigt skall förstöra råvaran. Du skall kunna lämna tillbaka dina saker som tags isär och blir något nytt. Stolens trä blir spån som till en spånskiva osv. Kan du se hjulet som snurrar? Rätt tanke men långt kvar, men jag önskar så.

Kan vi inte åtminstånde få återvinning av hushållssopor. Premiera oss när vi sorterar och återför råvaror. Ge investeringsbidrag till företag som arbetar med detta och ge Sverige ett försprång. Detta är framtiden när råvaror inte finns i överflöd. Detta är teknik, industri, tjänster, design, arbeten och en omvandling av våra tankar.
Jag önskar så!

Katarina Scott

www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/miljo/article7581533.ab
www.cradlenet.se/
www.ecostep.me/siteisfaction/customers/greenbagtagtm/dbindex.asp?frame=35

Om dagens artikel i Sydsvenskan "hjärna i hängmattan. Klimatstyrningsforskaren om..

Jag håller med Lars j Nilsson, ”det spelar roll vad du gör som enskild människa….”

Det som ofta glöms bort är att det redan finns massor med klimatsmarta och hållbara alternativ. Så varför vänta. Både du och jag kan börja idag genom att välja smartare produkter och tjänster. Eller genom enkla förändringar i vardagen. Det lönar sig alltid.
Alla vet att bestående förändringar alltid börjar med ett litet steg som leder till nästa, till nästa…

Klimatfrågan är en del i ett större sammanhang som egentligen handlar om hur vi använder våra resurser och hur vi ser på varandra som människor. Det handlar om hur du och jag lever i vardagen. Om hållbarhet. Jag tror ingen medvetet vill lämna över en ”förbrukad jordglob” till sina barn och barnbarn.

Du är viktig som enskild människa. Det är du och jag som skapar förändringar oavsett om vi är klimatforskare eller brevbärare. Genom att välja smartare i vardagen skapar vi nya bättre konsumtionsvanor som i sin tur ökar utbudet av mer hållbara produkter och tjänster . Visst, det kanske behövs en ”klimatcentralbank” som sätter ramar. Men just nu ligger trots allt bollen hos dig och mig. Som jag ser det är det är bara att sätta igång.

Varför inte börja denna soliga morgon…

Lars
Ecostep

När allting har en gud.

För några år sedan var jag i Indien och det var en omvälvande upplevelse. Sättet att resonera och tänka skiljer sig. Vi startar från olika punkter.
Som hindu har man inte en gud, en enda allsmäktig kraft. I Indien har allting en gud. Man resonerar så att Gud är så stor och vi är så små att vi inte kan förstå Gud. Gud finns i allt - alltså har allt en Gud, vattnet, jorden, köket. Man gör saker för att hålla alla gudar nöjda och i harmoni.

Att tänka så innebär ett tänk som delar upp i delar och fokuserar även på små saker. Om man tänker så måste man också vårda de små sakerna, det vi greppar om och förstår dagligen och vardagligen. Att vi måste värdera det lilla bättre! För det är det som är möjligt!

Jag önskar att jag kunde vara mer nöjd i det lilla. När man uppnår något inte ställa det i relation till hela världen för då misslyckas man troligen. Vara mer nu och ta hand om nu. Det är svårt.

Katarina Scott

Resan är målet!

En del som jag pratar med brukar undra om jag ska upp på Kebnekaise också som om det var en stor grej. Jag brukar svara att kommer jag så långt så löser det sig nog. Om det bara handlade om att bestiga Keb så skulle jag tagit tåget eller flyget upp.

De låter kanske som en klyscha men för mig är verkligen resan målet. Om jag nu kommer ända till Kebnekaise men inte lyckas ta mig upp på toppen så har jag ändå uppnått målet. Själva "målet", toppen på Keb, är av underordnad betydelse och mer som en bonus än som ett mål. Den stora utmaningen är de drygt 200 milen på cykeln, där varje dagsetapp blir ett mål i sig. På söndag är det dags. Då åker jag.

Anna Johansson

Varför inte byta ögonfärg??

Visst är det konstigt med hur man ser på saker. När jag och min man skulle flytta ihop bestämde vi att vi skulle skaffa katt. Jag har haft katt sedan jag var tre men detta var första gången med husdjur för Micke. Snart var lägenheten invaderad av två vackra varelser som intog livet på kattens självklara sätt. Då innan barn och allt tillbringade vi ofta kvällar och helger med små utflykter runt om och det var en kväll när vi satt vi och picknickade som Micke sa med dyster stämma. Otroligt vad mycket överkörda djur och många döda katter det ligger överallt. Det känns så väldigt ledsamt! Han hade fått ”Kattögon”.

Likadant är det när man ska köpa soffa, väntar barn, bygger hus eller sätter sig för någonting. Man får ”soffögon”, ”barnögon”, ”husögon” osv. Nu ser jag alla nyheter som har grönt intresse, pratar miljö, stänger av vatten, letar solceller, släcker lampor, lagar annan mat och har ständigt dåligt samvete när jag kör bil. Jag fått ”gröna ögon” och har säkert blivit så där jobbigt ”miljönördig” för min omgivning. Att få gröna ögon känns dock väldigt tillfredställande och gott i magen. Man måste bara låta bli att inte trilla in i - det där räcker inte – eller men jag är rätt i alla fall – lite heligt så där. Att bli helig och mest rätt är nog det sämsta om andra skall kunna vara med och dela och få lust. Så slå mig lätt i huvudet om jag predikar och blir jobbig.

Det räcker att gör något litet och få gröna ögon!

Katarina

Tankar från skolgården

Idag har jag haft min dag fylld med det som ger verklig inspiration. Vi har varit på Karl Johan Skolans fritids och byggt girlanger av plastflaskor och andra plastbehållare. Med lina, borrmaskin och massor av energi blev det till slut fyra långa girlanger på 6 meter. Alla barn har också fått komma med egna tankar om framtid, miljö, klimat och vad man önskar och vad man kan göra. De är väldigt kloka! Funderingarna är rätt på och engagemanget stort.

Vi skrattade också gott allihop när vi pratade om plast, Pet-flaskor, sopsortering.
"Det där är ju inte av plast - det är ju Arvids tröja" Vilket i och för sig var helt rätt. Men flecce är det ju också. Det är också helt fashinerade att de har full koll på vilka flaskor de haft med sig hemifrån. Den ketchupflaskan, majonästuben, festisflaskan är min!

Som extra bonus kan alla som varit med komma ner till Malmöfestivalen och titta på sina girlanger. Eftersom de utfört ett miljöuppdrag med sopsortering kan de också bli dubbade till Miljöriddare av Malmö Museum. Några av tjejerna invände dock att de inte vill bli riddare och inte vill ha rustning eftersom den verkar obekvämt. De vill hellre vara miljöprinsessa, eftersom prinsessorna dessutom får bättre mat och massor av tårta. (bröllopsinspirerade??)

Tack Danica, Kristian, Lena Maria, Jessica, Karin, Camilla, Fredrik och Helena. Ert engagemang för barnen är toppen!

Katarina Scott

Jag måste prova igen. För min skull.

För fyra år sen lämnade jag Malmö med min fullpackade cykel med den fulla och fasta tron att jag några veckor senare skulle stå där på Kebnekaises topp, målet med resan. Det blev inte riktigt så.

Redan från början hade jag en märkligt känsla av utanförskap och osynlighet. Det tog inte lång stund innan jag började ifrågasätta för mig själv vad jag egentligen hade gett mig in på. Ingen såg mig, ingen brydde sig, jag var liksom ett ufo som man bara såg rätt igenom. Precis så kändes det. Redan andra kvällen grät jag i telefonen när jag pratade med min man och jag längtade hem nåt otroligt.

Tredje dagen brast det. Det var en av sommarens varmaste dagar, backarna i Småland var oändliga och på var sin axel satt kämpa-på-ängeln och ge-upp-jävulen och argumenterade för sin sak. Jag kunde bara hopplöst lyssna på deras gnabb. Ge-upp-jävulen hade mig fullständigt nere för räkning. Jag satt ensam utanför en kyrka i en liten by mitt i Småland och grät floder och var så nära att ge upp som man kan. Kämpa-på-ängeln lyckades med en sista kraftansträngning ta mig till där det fanns folk och där träffade jag min riktiga änglar, Elsa och Sture. De SÅG mig och att jag behövde dem och erbjöd mig på stående fot att följa med hem till dem och äta middag och sova i gästrummet. Då tändes gnistan igen. Tacksamt följde jag med.

Efter det vände det. Fjärde dagen kände jag mig stark och oövervinnerlig, stolt över vad jag gjorde. Ge-upp-jävulen hade jag lämnat på kyrkbacken där i Småland. Tyvärr fick jag andra problem redan femte dagen. Jag hade känt av mitt vänstra knä ett par dagar men mot slutet av vägen strejkade det helt. Detta var strax innan Askersund. Jag såg campingen ett par kilometer bort men jag kunde för mitt liv inte förstå hur jag skulle ta mig dit, knät gick ju inte att böja, hur trampar man då? Långsamt fick jag lite liv i knät.

Sjätte dagen tog resan slut. Knät strejkade igen så jag beslutade mig för att ta mig till min bror för att vila ett par dar. Jag trodde lite naivt kanske att det skulle bli bättre och att jag skulle kunna fortsätta sen. När jag väl vilade så kom hostan tillbaka, hostan jag haft redan innan jag åkte men som jag effektivt ignorerat. Jag fick lunginflammation och resan tog definitivt slut. Efter sex dagar och 580 km, strax norr om Örebro.

När jag skriver detta kan till och med jag undra varför jag i all sin dar ger mig in på det igen. Därför att jag fortfarande tror att jag klarar det. Därför att jag lärde mig så mycket om mig själv på dessa sex dagar. Därför att jag vet att jag kanske reagerar lika igen med den stora skillnaden att jag vet hur jag tar mig ur det. Därför att jag måste prova igen. För min skull.

Vill du läsa mer om förra resan: http://www.egotrippen.se/diary_13.html


Anna Johansson

Anna driver också bloggen www.egotrippen.se om stort och smått när det gäller cykling, livet, träning, motivation och inspiration.
”Mitt mål är att cykla från Malmö till Kebnekaise i sommar. Jag vill inspirera andra till att göra det omöjliga möjligt bara man tror på sig själv och inte glömmer bort att vägen till målet är det som gör resan värd.”

Ta en stol och yoga bort stressen

Maj är som december. Allt ska man hinna göra färdigt före ledigheten. Om man har barn ska man dessutom klämma in diverse avslutningsfirande. Då är det lätt att stressen sätter i sig i kroppen. Yoga hjälper. Med ett yogaprogram som bara tar några minuter och som du kan göra sittande vid ditt skrivbord släpper du på spänningar och lugnar ner ditt sinne.

Ett komplett yogaprogram innehåller både fram och bakåtböjningar, roterande övningar och inverterade övningar där huvudet befinner sig lägre än hjärtat. Med dessa enkla kontors-yogaövningar får du ett program som innehåller alla dessa variationer. Det enda du behöver är en stol och några minuter. Om du vill ha stöd av bilder kan du gå in på www.rolfsdotter.se och scrolla ner till en artikel med hela programmet under fliken ”artiklar”.

Börja med att ta av dig skorna och lossa lite på skärpet. Om du har byxor eller kjol som sitter tajt kan du knäppa upp översta knappen, så går det lättare att andas djupt.


1) Sätt dig längst ut på stolen med fötterna platt mot marken, parallella och med höftbredds avstånd. Lägg handflatorna på låren, slappna av i axlarna och föreställ dig att någon lyfter dig mjukt i håret. Känn hur din ryggrad förlängs. Blunda och andas fem riktigt djupa andetag. Känn hur magen och bröstet rör sig ut från kroppen när du andas in och närmar sig kroppen när du andas in. Känn hur du slappnar av i ansiktet och i axlarna.

2) Sitt kvar i samma ställning men sträck upp armarna över huvudet. Ta tag med höger hand runt vänster handled. Andas in. På utandningen sträcker du dig över åt höger. Håll ställningen och andas in och ut tre gånger. Byt hand och sida.

3) Ta tag med händerna bakom dig runt stolens ryggstöd. Titta uppåt, bakåt och böj ryggen försiktigt bakåt. Håll i tre djupa andetag.

4) Gå tillbaks till första ställningen. Sätt händerna på knäna och låt huvudet hänga medan du skjuter rygg som en katt. Håll i tre djupa andetag.

5) Fäll kroppen framåt och sträva med händerna ner mot golvet. Om du kan, sätt handflatorna mot golvet, håll annars om anklarna eller underbenen. Håll i fem djupa andetag. Slappna av i nacken, låt huvudet hänga. Rulla sedan mjukt upp, kota för kota.

6) Sitt som i första ställningen. Ta tag om stolsitsen på din högra sida. Rotera kroppen åt samma håll, glöm inte huvudet. Sträck på ryggen och andas tre djupa andetag. Byt sida.

7) Upprepa den första övningen. Lägg märke till hur dina andetag är djupare nu och hur annorlunda du känner dig.

För ännu fler tips utöver mitt program kan jag rekommendera den nya boken PAUS – en liten bok om konsten att landa från Ica Bokförlag av Louise Malmros Manfrinato och Karin Oddner. En mycket användbar bok med förslag på sköna paustekniker.

Catarina Rolfdotter-Jansson

Catarina är frilansjournalist, författare, föreläsare och moderator med hållbar livsstil som specialområde. Hon undervisar även i yoga:
"Jag vill inspirera till att se möjligheter istället för hinder, till att inse att livsglädjen ökar när man gör det man kan för att skapa en bättre framtid"
www.rolfsdotter.se

Kommer jag att klara det?

Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på . Kommer jag verkligen att klara det? Kommer kroppen att hålla? Kommer knäna att hålla? Kommer jag mentalt att klara det? Ensamheten? Ändlösa vägar? Uppförsbackar? Det är många frågor som snurrar runt i huvudet. Men oavsett så är detta något jag måste göra. Om jag inte ger det en chans kommer jag att spendera resten av livet att fundera på om jag hade klarat det och ångra att jag inte försökte. Det må bära eller brista, så är det bara.

Idén kom till mig för många år sedan. Att göra en Göran Kropp-lightversion. Egentligen började den med att jag tyckte att min man skulle göra det, cykla till Sveriges högsta berg och sen gå upp på toppen. Det tyckte inte han. Så då kom den enkla lösningen till mig, jag får väl göra det själv då. En utmaning att bita i, att ensam cykla från Malmö till Kebnekaise. En resa på drygt 200 mil.

Hur det går återstår att se. Om en månad åker jag. Då ska all utrustning vara klar och packad, vägen vald och cykeln och jag i toppform. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Eftersom jag faktiskt testat en gång tidigare, för fyra år sen, vet jag vad jag ger mig in på den här gången. Hur fantastiskt stolt man känner sig, alla underbara människor man träffar men också hur ensamt och överjävligt det kan vara. Varför jag inte kom ända fram den gången berättar jag om i ett annat inlägg.

Önska mig lycka till!
Anna Johansson

Anna vill vill inspirera andra till att göra det omöjliga möjligt bara man tror på sig själv och inte glömmer bort att vägen till målet är det som gör resan värd.”

Höjd skatt - HURRA

Plötsligt har det hänt någonting som känns revolutionerande. USA har bestämt sig för att höja skatten på olja. Pengarna skall gå till en fond för oljekatastrofer och sanering bland annat. Det som tidigare varit helt omöjligt är nu möjligt, men det tråkiga är priset.

Ja nu tänkte jag inte på besinpriset utan priset som krävts för ny medvetenhet. En oljekatastrof som just nu inte har något slut. Vi har alltså klarat av att borra på 1.500 meters djup men inte funderat på hur det skall kunna stängas. Ingen har frågat oljebolagen på riktigt och vi har alla glatt tankat våra bilar, flugit och använt plast utan att fråga, fundera på var, hur och när.

Det verkar som om vi inte förstår förrän allt ligger på vår egen tröskel. Inte jag heller, riktigt. Det är kanske människans begränsning att inte förstå utan att se eller känna, parat med en enorm kapacitet för att hitta på saker. Undrar vad som finns på min tröskel, nästan, kanske lite synligt som jag inte fattar.

Fattar du?

Katarina Scott

Vill du ha min kjol?

Kläder är kul. Varje dag har man möjlighet att uttrycka sin personlighet, förstärka det man känner för att visa upp just den dagen och i det sammanhanget. Men kläder kostar, inte bara pengar utan förgiftat vatten, koldioxidutsläpp och utarmade jordar. Bomull är den mest bekämpade grödan i världen. För att producera 1 kg bomull används 2 kg kemikalier. Bomull kräver även mycket vatten – i områden där vatten redan är en bristvara.

Fler och fler köper kläder i ekocertifierade material, en del märken satsar även på den etiska dimensionen och syr i Fairtrade-bomull. Köpte fler dessa – ofta lite dyrare kvalitetsplagg – skulle miljöbelastningen och det mänskliga lidandet minska. Fler bönder och fabriker skulle kunna ställa om sin produktion. Ett annat sätt är att byta kläder med varandra.

Den 27 maj äger Sveriges första Swishing-event rum på St: Gertrud i Malmö. Swishing är ett koncept från England som nu sprider sig över världen. Modeintresserade tar med sig sina kvalitetsplagg, skor och accessoarer till evenemanget, får dem poängbedömda och kan gå hem med de fynd de bytt till sig.

Ingen risk att behöva byta ett dyrt märkesplagg mot ett urtvättat linne alltså. Men stor chans till både givande ”shopping” och mingel. På Swishing-eventet – som är ett ideellt arrangemang av Ecostep.me som jag engagerat mig i – får man för en blygsam summa ekobubbel, tilltugg och en hållbar kasse från ABOB att bära hem sina fynd i.
Det här är det femte klädbytet jag är med på det senaste halvåret. Tidigare tre större arrangerade av ABF i Malmö, en arrangerad för 20 inbjudna kvinnor av en kollega. Min garderob har ständigt nya plagg och de jag inte använder rensas ut. Perfekt! Det känns dessutom skönt att de plagg som inte passar någon vid klädbytet hamnar hos humanitär organisation. Klädbyte kan vem som helst ordna. På jobbet, i fotbollsklubben, i tjejgänget.

På Swishingen är det fokus på kvalitetsplagg. Tanken med detta koncept – utvecklat av Futerra Sustainebility Communication Ltd i London – är att uppgradera klädbytet så att även de som har lite dyrare plagg blir intresserade. Konsekvensen kan bli att fler köper miljö- och etiska plagg som är dyrare, och byter dem när de tröttnat på dem eller vuxit ur dem. Målet är att den miljö- och människoförstörande klädproduktionen ska bytas ut mot en mera hållbar produktion.

Det händer tack och lov saker ganska snabbt nu i branschen. HM har lanserat en kollektion i ekobomull och återvunnen polyester. Righteous Fashion med eko/fairtrade-kläder vinner pris, Patagonia har sålt schyst producerade kläder länge…
Med klädbyte och genom att efterfråga miljömärkta plagg kan vi konsumenter skynda på processen. Och ha kul och spara pengar samtidigt. Less is more.

Catharina Rolfsdotter Larsson

På flera tusen meters höjd

Det går inte att undvika oljekatastrofen som syns i alla tidningar och TV. Det gör ont i hjärtat att se döende djur och fåglar inkletade i den svarta oljan och alla stränder som dränks. Sen är det allt som vi inte ser som bor på botten eller är för smått för att synas - död, lidande, förstörelse.

Vad är bästa sättet att undvika detta? Kanske borde alla och framför allt dessa (oftast män) som sitter långt bort i styrelserummen få en grep, stövlar och en plastpåse och gå ner och börja jobba. Det är som att fälla en bomb från flera tusen meters höjd. Långt nere händer det saker men jag flyger vidare. Landar i säkerhet någon annanstans och äter min middag, sover i min säng. Var finns konskekvensen? Vad finns insikten om någonting som varar längre än en kvartalsrapport? Med stor makt kommer också ansvar eller borde komma.

Undrar alltid vem som skriver manus också. För någon månad sedan var det mobiltelefoner som Svanberg pratade om och nu är det olja som man uttalar sig om med säkerhet.

Hoppas bara att det kommer någonting gott utav något så dåligt och ont, insikt, nya regler, ansvar. Kan vi lära oss?

Katarina Scott

Frihet på en cykel

Igår var jag ute och cyklade och jag kan tänka mig att en hel del som såg mig verkligen trodde att jag var "ute och cyklade".

Jag hade packat mina väskor och begav mig hemifrån vid åtta-tiden, lördag morgon. Det regnade. Mycket. Men frihetskänslan av att vara på väg, att cykla fram genom en nästan tom stad och att veta att jag hade sex, sju mil framför mig gjorde mig lycklig. Jag cyklade och sjöng och njöt av medvinden och av regnet.

Väl ute ur stan på landvägen genom Skåne såg jag hur bilisterna ruggigt betraktade mig där på min fullpackade cykel. Tomma vägar slingrade sig fram genom landskapet. Öppna vackra fält, doften från min barndom av nyplöjd åker, stillheten i skogen. Helt plötsligt hoppade en hjort fram strax framför cykeln, pulsen gick upp ett par slag, så nära har jag inte varit innan. Och kossorna som skrämde mig. Jag kom cyklande på en raksträcka och ser framför mig säkert 100 kossor som kommer springande i en stor flock mot vägen, med stora horn. Mellan mig och kossorna var det bara ett lite fånigt elstängsel. Jag trampade på lite fortare, några av korna sprang efter mig längs staketet, andra råmade påhejande i bakgrunden. Då steg pulsen också.

Blött var det med. Det blev ett bra test av utrustningen; regnkläderna höll alldeles utmärkt. Värre var det med vantarna. Eftersom det var rätt kallt också hade jag "regntäta", ganska varma vantar. Ett tag. Sen gick de att vrida ur. Eller cykelkedjan som hoppade av två gånger i uppförsbackarna; det måste åtgärdas. När jag nästan var framme insåg jag att jag var tvungen att cykla en liten omväg, mitträckesvägar är inte cyklingsbara. Till min egen förvåning kände jag att okej, det gör ju inget, några kilometer extra är väl bra. Så stark kände jag mig, både fysiskt och mentalt. Vilket ju är precis som det ska vara. Om jag ska klara av utmaningen jag tänker ge mig in på i sommar. Då kommer det att bli mycket mer härliga naturupplevelser, branta backar, regn och blåst, djur och framförallt mil.

Anna Johansson
Anna driver även bloggen www.egotrippen.se om stort och smått när det gäller cykling, livet, träning, motivation och inspiration.

”Mitt mål är att cykla från Malmö till Kebnekaise i sommar. Jag vill inspirera andra att det omöjliga är möjligt bara man tror på sig själv och inte glömmer bort att vägen till målet är det som gör resan värd.”

Medvetna val är inte alltid helt enkla, eller billiga.

De medvetna valen är inte alltid helt enkla, eller billiga. Oftast är det lätt att göra rätt, men ibland får man tänka i något som känns som hela livscykelanalyser. När man sen landat i ett hållbart val känns det å andra sidan så himla bra.
Jag flyttade nyligen för andra gången på ett år. Inte att rekommendera. När man flyttar och ska renovera är valen oändligt många. Vilket kakel, vilket kök, vilka väggfärger? Miljömärkningen Svanen känns då bra att ha som riktmärke, precis som när man köper tvättmedel eller annat till hushållet. Sen får man ta till det berömda karusell/gung-tänket. Ett Svanen-märkt kök är dyrare än de flesta andra i ungefär samma standard. Å andra sidan kan man kanske recycla något annat som står sig fint mot det nya köket.

Vår nya lägenhet hade en hel del garderober. Fula garderober med grå plastknoppar. Ett av sovrummen hade inga garderober alls, men å andra sidan fanns det överflödiga städskåp i köket som var på väg till tippen.
Lösningen, som blev en estetisk höjdare, var riktigt snygga tapeter på garderobsdörrarna och läckra knoppar från en butik på nya gatan. I sovrummet förvandlade en tapet med magnoliakvistar garderobsväggen till en oväntad fondvägg. En galet mönstrad tapet band ihop hallen med rummet intill genom att mattan där och garderobstapeten hängde ihop färgmässigt.

I slutet på renoveringen skulle det överflödiga badkaret åka till tippen. Det hade stått på takterrassen under vinterveckorna som vi renoverade och var nu utbytt mot ett badkar som passade i det nyrenoverade badrummet. Jag som hade längtat efter en vedeldad badtunna (för dyr och för tung) insåg att badkaret kunde byggas in i miljörätt lärkträ och funka som utebadkar!

Senaste hållbarhetstestet hemma var idag, när vi fick besked från möbelsnickaren hur mycket (mycket!) det skulle kosta att renovera fyra av våra tio älskade köksstolar i återvunnen teak som vi köpte för tio år sedan när vi bodde i Singapore. Alternativet var att köpa tio nya (dyrt), eller hitta tio begagnade och tillika hållfasta stolar (osannolikt). Stolarna representerar också något för vår familj, de har varit med och patinerats av vår vardag. Lite vackert faktiskt. Lite trendigt wabi sabi – den japanska hyllningen till imperfektionen och känslan i ett hem.

Catarina Rolfsdotter-Jansson
Catarina frilansjournalist, författare, föreläsare och moderator med hållbar livsstil som specialområde. Hon undervisar även i yoga:
"Jag vill inspirera till att se möjligheter istället för hinder, till att inse att livsglädjen ökar när man gör det man kan för att skapa en bättre framtid"
www.rolfsdotter.se

Kina blir grönt?

Tillsammans med morgonkaffet i lördags läste jag en intressant artikel i Sydsvenskan skriven av Ola Wong. Om någon undrar åt vilket håll det blåser ska man kolla in Kinas monter i Shanghai. Nu tänker man bli störst på hållarbar teknik! När världens största producent av varor svänger in på vägen vad händer då? Tänk utveckling av teknik, produkter, patent, maskiner, alla jobb och kunskapen.

Det handlar om var de bästa framtida affärerna finns och vad som måste göras. Kina är världen största utsläppare av växthusgaser. De sitter med stora miljöproblem och en växande befolkning som vill leva gott. Problem och lösningar. Problem driver lösningar. Det är värt att fundera en stund över vad detta betyder och hur vi vill hänga med. Vem stöttar våra gröna entreprenörer, och idéskapare. Vad händer när ingen tillverkning finns kvar i Sverige och ingen kan tillverka eller producerar något. Hur påverkar vi då?

Läs och begrunda!
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article869094/Kinas-miljotank-chockar-omvarlden.html

Katarina

Inget vet vart

Jag har alltid undrat vart pengarna som man betalar till inköpsrätter tar vägen. Har till och med kontaktat både Naturskyddsföreningen och andra experter för att få svar. Men inte lyckats. Idag fick man en del av svaret. Eller iallafall framtidens svar.
Pengarna kan mycket väl gå till nya kolkraftverk.
Hur tänker de? I ett slag förlöjligar man alla goda intentioner och krafter. Undrar hur man rättfärdigar de här tokerierna eller man bara hänvisar till order, system, han sa, jag bestämmer inte? En sak är säker att det handlar inte om sunt förnuft. Så det är väl dax att vi ser oss om efter alternativ som verkligen fungererar. Förslag?

Katarina

Miljöaktuellt: Så blir gröna EU-pengar smutsiga kolkraftverk
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.317414/sa-blir-grona-eu-pengar-smutsiga-kolkraftverk

Varför ecostep?

Livet överraskar eller kanske överrumplar oss med alla små futtiliteter. De väller över en och kräver uppmärksamhet.
Var är min mössa?
Mjölken är slut!
Mail, räkningar, läsa av elen....

Vart tog det stora vägen? Drömmar om stordåd och hjälteinsatser. Den där tonåriga energin och kraften som ska rädda världen. Om jag inte räddar hela världen nu så är det inte lönt... pjatt...
Livets små futtiliteter och små steg - om vi fixar några av dem då. De små stegen, många små steg, tillsammans med andra. Det är kul att vara med andra!
Kanske kan man vara en liten hjälte, pyttlite varje dag!
2 liter ekomjölk?

Katarina Scott
Katarina initiativtagare till ecostep.me tillsammans med Lars Mattiasson. ursprungligen ekonom men numera mest projektledare och projektutvecklare inom hållbarhet och kultur.
"Jag vill driva både idéer och det konkreta arbetet framåt. Det finns en otrolig energi i människor och samarbeten. Det gör mig glad och förhoppningsfull."

Ett nytt steg - en blogg!!

Det tar sin tid med allt så de små stegens princip gäller även här. Nu har ecostep.me en blogg. Här kommer vi från ecostep skriva samt olika gästbloggare.

Stort tack till Niklas som är vår webb wiz ;-)
Katarina - ecostep.me