Det finns idag cirka 130 000 kemikalier ute på marknaden. Vi får i oss dem via luft, vatten och kontakt med vår hud. Kombinerat med de rester av bekämpningsmedel vi sväljer i maten blir det en kraftfull cocktail. På senare år har vi mer och mer börjat inse att flera av dessa kemikalier är mycket farliga för oss. Som de mjukgörande ftalaterna, som är hormonstörande. Många av kemikalierna är dessutom bioackumulerande, de lagras i våra kroppar och förs över till våra barn.
Hur skyddar man sig då som privatperson? Producenter känner möjligen till giftighet och gränsvärden per kemikalie. Men de vet inte vad som händer när gifterna blandas med varandra i vår hud och i vår lever, som till exempel olika bekämpningsmedelsrester i frukt och grönt. Årligen fastnar en stor mängd i stickprovskontroller vid gränsen, men när partiet är kontrollerat är varorna i regel redan sålda och uppätna. Det allra enklaste sättet att skydda sig är givetvis att köpa ekologiska livsmedel. När inga gifter har används, kan det inte heller finnas några rester. Skeptikern menar då säkert att det visst hittats rester, som i ett fall för några år sedan i morötter. Visst finns det fuskare i alla branscher, misstag görs. Men med de kontroller som de ekologiska instanserna gör är risken lite att få i sig bekämpningsmedel i ekologiska livsmedel.
Till kemikalier i hud- och hårvårdsprodukter kan man förhålla sig på liknande sätt. Huden är vårt största organ, det vi smörjer på den tas upp och påverkar vår hälsa. Därför hör knappast misstänkt hormonstörande parabener (konserveringsmedel) hemma i vår hudkräm, eller den hudretande tensiden sodium laureth sulfat i vårt schampo eller duschkräm. Kemikalierna som är farliga för vår hälsa är ju även skadliga för den biologiska mångfalden. Som antibakteriella triklosan i tandkrämen. Triklosan är klassat som mycket farligt för vattenlevande organismer och kopplingar har påvisats till cancer.
Det har blivit betydligt lättare att hitta miljömärkta hygienprodukter i butikerna. Vill man gå ännu längre köper man helt ekologiska produkter, som man hittar i hälsofackhandeln. Samma förhållningssätt gäller för rengöringsmedel. De flesta är nu miljömärkta, men inte behöver man egentligen så många specialprodukter för att städa. Det mesta blir rent med såpa och diskmedel, produkter som inte innehåller miljöskadliga ämnen. För även om en städprodukt är miljömärkt, betyder det ju inte att den inte belastar miljön. Märkningen betyder i regel att den är det miljöbästa alternativet och att produkten uppfyller vissa minimikrav.
När det gäller kläder får vi i oss massor av gifter via huden om vi inte köper eko eller second hand. Gifterna kommer dels från bekämpningsmedel som används vid odlingen av bomull, dels från färgningen. Rör det sig om plagg för utomhusbruk är tunga kemikalier ofta använda för impregnering. Sätt aldrig ett nytt oekologiskt plagg på dig utan att tvätta det först, speciellt inte på barn.
I hushållet kan man skydda sig genom att inte använda stekspadar i plast, genom att undvika teflonbeläggningar på stekjärn (vissa tester visar att de avger giftig gas når uppnår en temperatur på cirka 300 grader) och att inte dricka och förvara mat i plastförpackningar som endast är ämnade för engångsbruk. Plasten kan släppa ifrån sig gifter vid upprepad användning.
Margot Wallström kämpade länge och väl för att få en genomlysning av kemikaliefrågan i EU och för att skapa det gemensamma regelverket REACH. REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and restriction of Chemicals) är en EU-förordning gällande kemikalier. Förordningen började gälla i juni 2007 och den innebär att alla kemikalier som överstiger 1 ton i vikt och som antingen produceras inom EU eller importeras måste testas i avseende på hälso- samt miljöaspekter. För vissa i synnerhet toxiska kemikalier gäller reglerna oavsett volym, och för andra mycket toxiska kemikalier krävs särskilt tillstånd av den europeiska kemikaliemyndigheten (t ex cancerframkallande ämnen).
Men hur gör man då som företagare? Kemikalieinspektionen har en ” Reach-upplysning” med uppgift att ge vägledning i fråga om ansvar och skyldigheter enligt Reach-förordningen. Nu lanseras metoden Toxic Footprint, som ska hjälpa företag att kartlägga, prioritera och åtgärda sina egna giftiga fotavtryck. Bakom metoden står Kemikalieinspektionens f.d. generaldirektör Ethel Forsberg och konsultföretaget U&W där hon numera är verksam. Forsberg menar att lagstiftningen och politiken på det här området inte räcker på långa vägar. Det behövs mer marknads- och konsumentdriven minskning av farliga kemikalier, precis som inom klimatområdet.
Det låter lovande. Vem vill inte välja vad man får i sig i sin cocktail?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar